publicerad: 2021  
inskriva inskrev inskrivit inskriven inskrivna, presens inskriver
verb
in`skriva
1 vanligen lös förbindelse, se skriva in föra in (någon) i förteckning som bekräftelse på an­tagning t.ex. till ut­bildning, vård eller dylikt
någon inskriver någon (i/på/vid något)
någon inskriver någon (i något)
någon inskriver någon (på något)
någon inskriver någon (vid något)
behörighet att in­skrivas vid universitet
belagt sedan 1520-talet (Jungfru Marie Psaltare); fornsvenska inskriva
2 vanligen lös förbindelse, se skriva in föra in som till­kommande del i dokument eller dylikt
någon inskriver något i något
en undantags­klausul in­skrevs i författningen
belagt sedan 1405 (öppet brev utfärdat av Nils Knutsson med gåvor till Vadstena kloster (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska inskriva
3 äv. lös förbindelse, se skriva in rita in (geometrisk figur av största möjliga om­fång) i en geometrisk figur
någon inskriver något i något
in­skriva en cirkel i en triangel
belagt sedan 1727
inskrivainskrivande, inskrivning