publicerad: 2021  
inställa inställde inställt, presens inställer
verb
in`ställa
1 ofta lös förbindelse, se ställa in stoppa förverkligande av planerad aktivitet eller dylikt
SE inställelse 1 JFR inhibera
någon inställer något
före­ställningen in­ställdes på grund av sjukdom
○ äv. med av­seende på något redan på­börjat upp­höra med
före­taget in­ställde betalningarna; fientligheterna in­ställdes efter en tid
belagt sedan 1612; efter tyska einstellen med samma betydelse; se ur­sprung till 1in!! och ställa
2 vanligen lös förbindelse, se ställa in, el. perfekt particip manövrera (instrument eller dylikt) till lämpligt läge
SE inställning 1 JFR justera 1, rikta 1
något är inställt (på något) (av någon)
kameran var in­ställd på bländare 8
○ äv. bildligt med prep.på rikta in mot visst mål
hon har siktet in­ställt på olympiaden
belagt sedan 1772
inställainställande
inställa sig