publicerad: 2021  
1klubba klubban klubbor
klubb·an
substantiv
klubb`a
● redskap att slå med, (ofta) bestående av en (trä)kloss på ett skaft för hant­verk, strid m.m.
JFR hammare 1, påk, 1slägga 1
klubbhuvud; klubbskaft; träklubba
○ spec. om sådant redskap för markering av beslut eller dylikt vid samman­träde (ibland mer el. mindre bildligt)
auktionsklubba; ordförandeklubba
föra klubban; ord­föranden slog klubban i bordet och beslutet var fattat; ord­föranden kommer lämna över klubban till en yngre kraft vid nästa möte
○ äv. redskap med böjd eller vinklad ända, för manövrering av boll eller puck
bandyklubba; golfklubba; ishockeyklubba
han blev ut­visad för hög klubba
○ äv. om en liknande god­sak (vanligen på en liten pinne)
JFR slickepinne
godisklubba; polkagrisklubba
suga på en klubba
gå under klubban säljas på auktiontavlan gick under klubban för en miljon pund
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska klubba; jfr sv., no. dial. klubb 'klump'; besläktat med klump; jfr ur­sprung till klubb
2klubba klubbade klubbat
verb
klubb`a
1 slå till hårt (med klubba)
någon klubbar (ihjäl/ner) någon/något
någon klubbar (ihjäl) någon
någon klubbar (ihjäl) något
någon klubbar (ner) någon
någon klubbar (ner) något
klubba säl
○ ofta med ton­vikt på resultatet med partikel, sär­skiltihjäl, ner slå med hårt före­mål
han klubbades ner på en bak­gata
(falla) som en klubbad oxe se oxe
belagt sedan ca 1600
2 ofta med partikelnigenom, utan större betydelse­skillnad bekräfta (beslut) med klubb­slag vid samman­träde eller dylikt
någon klubbar (igenom) något
beslutet klubbades (igenom) på det senaste styrelse­mötet
○ äv. något ut­vidgat bestämma
mötet är redan klubbat
belagt sedan 1919
3 ofta med partikel, sär­skiltbort sälja på auktion
någon klubbar (bort) något (för belopp)
etsningen klubbades (bort) för 500 kronor
belagt sedan 1799
klubbaklubbande, klubbning