publicerad: 2021  
kniv kniven knivar
kniv·en
substantiv
● ett verk­tyg som består av ett tunt, skarpt (metall)blad med skaft anv. som skär- el. ät­verktyg, vapen m.m.
JFR dolk
knivhugg; knivsegg; knivspets; knivstick; bordskniv; flintkniv; morakniv; pennkniv
en vass kniv; en slö kniv; dra kniv; kasta kniv; han bar all­tid kniv; äta med kniv och gaffel; kassörskan hotades med en kniv
○ äv. skärande maskindel
JFR blad 4
plogkniv
maskinens roterande knivar
ha kniven mot/på strupen vara i en mycket pressad situationhon skriver som bäst när hon har kniven mot strupen; före­taget har kniven mot strupen och kämpar för att vända fjol­årets miljard­förlust till vinst
inte vara (den) vassaste kniven i lådan var­dagligtinte vara så smarthur verkar den nye praktikanten? – Han är väl inte den vassaste kniven i lådan, direkt.
strid på kniven se strid
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska kniver; gemensamt germanskt ord; trol. besläktat med 2knipa!!
De långa knivarnas natt. Gängse svensk benämning på den natt (natten till den 30 juni 1934) när Hitler lät mörda en mängd oppositionella in­om den national­socialistiska rörelsen