publicerad: 2021  
knirra knirrade knirrat
verb
knirr`a
● ge ifrån sig ett knirr
något knirrar
fot­stegen knirrade i snön
○ äv. i opersonlig konstruktion
det knirrar
det knirrade om korg­stolen
belagt sedan 1852; bildn. till knarra; ljud­härmande
knirraknirrande, knirr
Och knirra knarra knirra
min kärra, knirr och knarr! Evert Taube, Oxdragar­sång (i Svärmerier, 1946)