publicerad: 2021  
kvacka kvackade kvackat
verb
kvack`a
1 ned­sättande försöka upp­träda som läkare utan att ha ut­bildning
SE kvacksalveri
kvackare
någon kvackar (i något) någon kvackar (som någon)
kvacka till hus­behov
○ äv. all­männare fuska i något
JFR fuska 2
engelskläraren tyckte inte om att kvacka men han blev tvungen att vikariera för matematikläraren
belagt sedan 1929; kort­form av ett nu­mera obrukligt verb kvacksalva; se ur­sprung till kvacksalvare
2 stöta ut kort, upp­repat, ganska gällt läte som (el. om) en anka
JFR kväka
djur kvackar
gräs­änderna kvackade nere vid båtbryggan
belagt sedan 1804; ljud­härmande; jfr ur­sprung till kvacksalvare
kvackakvackande