publicerad: 2021  
kväda kvad äv. kvädde, kvädit kväden kvädna, presens kväder
verb
kvä`da
● ålderdomligt el. skämtsamt ut­trycka sig i dikt
någon kväder (något/sats)
någon kväder (något)
någon kväder (sats)
"Min barndom susar där", som Fröding kvad
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska kväþa '(fram)säga; före­dra i rytmisk takt; sjunga'; av ovisst urspr.; jfr ur­sprung till okvädningsord
kvädakvädande