publicerad: 2021
1mån
månt måna
adjektiv
●
som gärna vill uppnå visst resultat (som framgår av sammanhanget)
JFR
angelägen 1
mån om någon/något/att+verb/sats
mån om någon
mån om något
mån om sats
mån om att+verb
han var mån om att undvika konflikter; hon var alltid mån om att vara till lags
○
äv. inriktat på person
förekommande, omtänksam
SE
måna
på det hotellet är man mycket mån om sina gäster
○
spec. med inriktning på den egna personen
vara mån om sig
i mån av något
om (tillräckligt mycket av) något finnshan kommer och hjälper till i mån av tid
belagt sedan 1706;
urspr. samma ord som
2mån
2mån
ingen böjning, utrum
substantiv
●
i några uttryck
utsträckning i det avseende som framgår av sammanhanget
JFR
grad 1
publikens stöd bidrog i viss mån till framgången; de olika kursgrupperna baseras på barnens kunskaper och i viss mån också på deras ålder; romanens styrka, i den mån man nu kan tala om någon sådan, ligger i skildringen av de kvarter där handlingen utspelar sig
i görligaste mån
så långt det är möjligtav ekonomiska skäl har de anställda uppmanats att i görligaste mån begränsa sina tjänsteresor