publicerad: 2021  
obligatorisk obligatoriskt obligatoriska
ob·lig·at·or·isk
adjektiv
obligato´risk
● som måste ut­föras eller in­gå i visst skeende ofta enl. lag
MOTSATS fakultativ
obligatorisk (för någon) (att+verb)
obligatorisk ventilations­kontroll; bil­besiktningen blev obligatorisk på 1960-talet; obligatorisk när­varo på kursen
○ äv. försvagat om något förväntat eller dylikt ibland ironiskt
den obligatoriska ryan under soff­bordet; i debatten del­tog naturligtvis den obligatoriske NN
belagt sedan 1878; av senlat. obligato´rius med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1obligat!!