publicerad: 2021  
profet profeten profeter
pro·fet·en
substantiv
profe´t
religiös förkunnare särsk. i Gamla testamentets värld
lagen och profeterna; profeten Jesaja
nu­mera vanligen försvagat person som gör förut­sägelser
det är inte lätt att vara profet när det gäller ekonomi
ibland äv. skämtsamt professor
en falsk profet en person som säger sig vara profet men inte är detpastorn av­slöjades som en falsk profet och av­sattes ○ äv. all­männare om person som med­vetet vilse­leder andrahan beskyllde sin konkurrent för att vara en falsk profet
ingen blir profet i sitt eget land/sin egen hem­stad ur­sprungligen biblisktdet är svårt att bli erkänd eller upp­skattad i sin (närmaste) om­givning
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska prophete; via medeltidslat. av grek. proph´etes 'talare; förkunnare'