publicerad: 2021  
profet profeten profeter
pro·fet·en
substantiv
profe´t
● religiös förkunnare särsk. i Gamla testamentets värld
lagen och profeterna; profeten Jesaja
○ nu­mera vanligen försvagat person som gör förut­sägelser
olycksprofet
det är inte lätt att vara profet när det gäller ekonomi
○ ibland äv. skämtsamt professor
en falsk profet en person som säger sig vara profet men inte är detpastorn av­slöjades som en falsk profet och av­sattes ○ äv. all­männare om person som med­vetet vilse­leder andrahan beskyllde sin konkurrent för att vara en falsk profet
ingen blir profet i sitt eget land/sin egen hem­stad ur­sprungligen biblisktdet är svårt att bli erkänd eller upp­skattad i sin (närmaste) om­givning
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska prophete; via medeltidslat. av grek. proph´etes 'talare; förkunnare'