publicerad: 2021  
rangera rangerade rangerat
verb
[raŋ∫e´-]
1 placera (järnvägsvagnar) i viss ordning
rangerbangård; rangerlok
rangera något
rangera vagnarna
belagt sedan 1700; 1858 i fråga om järnvägsvagnar; av franska ranger med samma betydelse; till rang; jfr ur­sprung till derangera
2 mindre brukligt ha viss plats på rangskala
rangera (någonstans)
hon rangerar bland de främsta i sitt fack
belagt sedan 1893
rangerarangerande, rangering
rangera in, rangera ut