publicerad: 2021  
1stor stort stora, komparativ större, superlativ störst
adjektiv
1 som har en ut­sträckning i rummet som klart över­skrider genom­snittet för före­teelsen i fråga
MOTSATS liten 1
storvuxen
ett stort hus; de letade efter en större lägenhet; han var stor och stark; hon är stor till växten; även en stor katt är ett litet djur; han är stor för sin ålder; ha stora fötter; resa ut i stora världen
○ äv. med försvagad storleks­betydelse och med betoning av åldern vuxen
barnen är snart stora; när han blir stor ska han bli flyg­kapten; hon är femton år och redan stora damen
○ äv. substantiverat om vuxen person var­dagligt
barnen tycker att stora aldrig förstår någon­ting
○ äv. neutralt för att an­ge om­fång
storlek
äpplena är lika stora; hur stort är rummet?
göra stora ögon se öga
leva på stor fot se fot
med stora famnen se famn
se de stora elefanterna dansa se elefant
stor bok­stav se bokstav
stor som ett hus enormden nya bil­modellen är stor som ett hus och full­komligen slukar bensin
stor ters se ters
Stora björn(en) se björn
stora rummet se rum
titta stort på någon titta förvånat och med stora ögon på någonbarnen tittade stort på tomten
vara ett nummer för stor för någon/något se nummer
vara stor i käften se käft
vara stor i truten se trut
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska stor; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'styv'; besläktat med 2stå!!
2 som har en (icke-rumslig) om­fattning som klart över­träffar genom­snittet för före­teelser av samma slag
MOTSATS liten 2
storvinst
ha stor släkt; han trivdes inte i stora sällskap; de har stora problem med sina tonårs­döttrar; smuggling i stor skala; den stora kärleken; nyheten spreds till den stora all­mänheten; en stor del av personalen var sjuk; hon kände stor glädje; det var ingen större skada skedd; en fråga av stor vikt; det hjälpte inte stort att de fick en liten del av skulden efter­skänkt (adverbial); hemma­laget vann stort (adverbial)
○ äv. som ut­tryck för hög grad av viss före­teelse
storbelåten; storrökare
stort tack!; en stor beundrare av NN; han är en stor idiot; han är inte stort bättre än jag (adverbial)
○ äv. som ut­tryck för förvåning etc. i vissa ut­tryck
du store tid!; du store, så du ser ut!
få stora darren se darren
få/gripas av stora skälvan se skälva
göra en stor grej av något se grej
göra (en) stor affär av något se affär
göra (ett) stort nummer av något se nummer
i stor stil se stil
i stora drag se drag
i stort i all­mänhethon ville att de an­ställdas bak­grund skulle mot­svara hur sam­hället ser ut i stort
i stort och/som i smått i alla tänkbara av­seendendet statliga före­taget var ut­satt för kritik i stort som i smått
i stort sett se se
på/i det stora hela se hel
slå på stort bjuda eller slösa på ett över­dådigt sättde slog på stort och bjöd över två­hundra personer på bröllopet
spela stor roll se roll
stor flaggning se flaggning
stor sak (i det)! se sak
vara stor i maten se mat
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
3 framstående
JFR storhet 2
hon är en stor konstnär; han var en stor politiker; hon är en stor personlighet
○ spec. som stående epitet till namnen på vissa kungar, kejsare el. drottningar
Alexander den store; Fredrik den store; Katarina den stora
○ äv. om fram­stående prestation eller dylikt var­dagligt
det är stort att vinna all­svenskan
stor grabb se grabb
stor tjej se tjej
belagt sedan ca 1420 Bonaventuras Betraktelser
4 viktig vanligen om handling eller dylikt
det var ett stort ögon­blick i hans liv när han tog studenten
○ äv. med negativ värdering över­drivet viktig
JFR högfärdig
storordig
an­vända stora ord
vara stor i orden se ord
belagt sedan 1420 fastebrev utfärdat av häradshövdingen i Närke Peter Laurensson (Närkes medeltida urkunder)
5 som har högt värde om spel­kort
○ spec. som har det högsta värdet av kvar­varande kort i färgen och där­för säkert tar spel
få knekten stor
belagt sedan 1745
2stor storen
substantiv
● storsegel
de seglade med revad stor
belagt sedan 1893