publicerad: 2021  
stork storken storkar
stork·en
substantiv
[står´k]
● typ av stor, hög­bent våt­marks­fågel som har lång hals och näbb och som rör sig långsamt och värdigt och bygger stora ris­bon i träd el. på byggnader; förr ganska all­mänt häckande i (södra) Sverige
storkbo; storkpar; marabustork
svart stork; försök på­går att återinföra den vita storken
○ sär­skilt med tanke på (den förmenta) rollen vid barns födelse
mamma hade sagt att storken snart skulle komma med en lilla­syster
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska storker; gemensamt germanskt ord; trol. besläktat med stark