publicerad: 2021
styra
styrde styrt, presens styr
verb
sty`ra 
1
ibland med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.in
få (något) att ta viss riktning vid förflyttning genom att vrida etc. på spec. anordning; vanligen med avseende på farkost el. fordon
JFR
föra 2
styrstång; styråra
någon styr (in) något (någonstans)
styra efter kompassen; hur styr du egentligen, vi åkte ju nästan av vägen!; han styrde pulkan med ena foten; krokodilen styr med stjärten
○
ofta med tanke på rörelseriktning i stort, med bortseende från tillfälliga avvikelser
de styrde kosan mot Italien; hon styrde stegen hemåt
○
äv. med avseende på mindre föremål
stöta till (något) så att det förflyttas i viss (ändrad) riktning
styra bollen i mål
○
äv. med avseende på kroppsdel eller dylikt
han darrade och hade svårigheter att styra handen; en skranglig tonåring som hade svårt att styra armar och ben
styra sin tunga
se
tunga
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Ärentuna, Uppland);
vanligen runform sturþi (pret.), fornsvenska styra; gemensamt germanskt ord, nära besläktat med
styre
2
utöva avgörande makt över
någon styr något
den borgerliga alliansen styrde Sverige i två mandatperioder; han styrde företaget med järnhand; borgerligt styrda kommuner
○
äv. försvagat
bestämma över någon/något
han försökte styra hennes liv
styra och ställa
bestämmaofta på ett självsvåldigt sätt:
han styr och ställer på avdelningen
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
3
påverka (annat ord) grammatiskt om ord
något styr något
○
spec.
orsaka (viss böjningsform) hos annat ord
i tyskan styr prepositionen "zu" dativ
belagt sedan 1753
