publicerad: 2021  
styra sig styrde styrt, presens styr
styr·de sig
verb
sty`ra sig
● ha kontroll över sitt upp­trädande
någon styr sig
hon var så full i skratt att hon knappt kunde styra sig
belagt sedan 1335 (stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska styra sik