publicerad: 2021  
1tom tomt tomma
tomm·are
adjektiv
tom´
1 som helt saknar på­tagligt och konkret inne­håll i form av före­mål, materia eller dylikt; om behållare eller dylikt som om­sluter viss rymd
MOTSATS full 1
tomflaska; tomhet; tomlåda; halvtom
tom (på något/några)
tom (på något)
tom (på några)
ett tomt glas; tomma öl­burkar; brev­lådan var tom; i tomma rymden
○ äv. något ut­vidgat
en tom bänk; gatorna låg tomma och öde
○ äv. som saknar sitt normala eller viktigaste inne­håll
hennes plån­bok var tom; skolan står tom på sommaren
börja med två tomma händer se hand
tomma tunnor skramlar mest se tunna
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska tomber 'tom; sysslo­lös'; av ovisst urspr.
2 som saknar menings­fullt (intellektuellt) inne­håll
tom (på något)
tomt prat; dagarna kändes tomma när han var arbets­lös
○ spec. som inte kan producera menings­fulla tankar
huvudet kändes tomt; han var tom i huvudet efter allt råplugg
○ spec. äv. som saknar täckning i verkligheten
tomt skryt; ett tomt löfte
○ äv. med bi­betydelse av saknad, längtan eller dylikt
det kändes tomt efter den bort­gångne vännen
○ äv. uttryckslös
hennes tomma blick
på tom mage se mage
tom i bollen se boll
tomma ord se ord
belagt sedan ca 1450 Heliga Birgittas uppenbarelser
2tom tomen tomer
substantiv
[tå´m]
● bok­band som ut­gör del av större verk
JFR volym 2
belagt sedan 1697; av franska tome med samma betydelse; av grek. tom´os 'av­skuret stycke'; jfr ur­sprung till anatomi