publicerad: 2021  
trötta tröttade tröttat
trött·ar
verb
trött`a
1 göra (någon) trött
SE trött 1 JFR anstränga, tröttas
någon/något tröttar (någon)
någon tröttar (någon)
något tröttar (någon)
det tröttar att resa en hel dag utan paus
○ äv. ofta med partikelnut, äv. refl.
någon/något tröttar ut någon
någon tröttar ut någon
något tröttar ut någon
flyttnings­arbetet tröttade ut dem; trötta ut sig (själv)
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska þröta
2 göra (någon) ut­tråkad
någon/något tröttar (någon)
någon tröttar (någon)
något tröttar (någon)
hans ständiga skämt tröttade (dem) i längden
belagt sedan 1791