SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1gömm`a verb gömde gömt, pres. gömmer gömm·er1ibl. med partikelnundan, utan större betydelse­skillnad placera (ngt) så att det ska vara svårt att upp­täcka NollJFRcohyponymdölja de gömde skatten i skogenhan gömde (undan) sina herr­tidningar i garderobenäv. med avs. på persongömma flyktingarhan gömde sig bak­om pappans ryggspec. i vissa ut­tryck för förlägenhet e.d.hon var så generad att hon helst ville gå och gömma sigäv. försvagatdölja gömma an­siktet i händernaäv. bildligthan gömde det enkla budskapet bak­om hög­travande formuleringargömma (undan) ngn/ngt (ngnstans)sedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. göma ’ge akt på; bevara; dra försorg om; förvara’; gemens. germ ord; bildn. till isl. gaumr ’upp­märksamhet’ 2spara mindre brukl.Nolljag gömmer mitt godis så längegömma (undan) ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-177314gömmande Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.Bibeln (1917 års övers.), Lukas 2:19
2gömm`a substantiv ~n gömmor gömm·anundan­skymd plats där ngt förvaras NollJFRcohyponymgömställecohyponymgömme 1 dammgömmaskräpgömmahon tog fram gammalt jul­pynt ur gömmornaofta om plats som är av­sedd att dölja ngtvapengömmahon hade pengarna i en hemlig gömmasedan 1453Stockholms Stads Jordebok 1420–1474se 1gömma