publicerad: 2021  
uppväga uppvägde uppvägt, presens uppväger
verb
upp`väga
1 äv. lös förbindelse, se väga upp kunna (mer än) mot­verka det negativa i något
JFR neutralisera 1
något uppväger något
hans trevliga sätt upp­väger hans slarviga klädsel
belagt sedan 1622; fornsvenska upvägha 'på våg kontrollera vikten av'
2 vanligen lös förbindelse, se väga upp beräkna viss mängd av (något) med hjälp av våg
JFR väga upp 1
någon uppväger något
krutet upp­vägdes i skål­pund
belagt sedan 1484 Josua bok, Domare boken
uppvägauppvägande, uppvägning