publicerad: 2021
åvägabringa
åvägabringade äv. åvägabragte, åvägabringat äv. åvägabragt, presens åvägabringar
verb
●
formellt
(lyckas) få till stånd visst önskvärt tillstånd eller dylikt
JFR
åstadkomma
åvägabringa något/sats
åvägabringa något
åvägabringa sats
åvägabringa en borgerlig samverkan; åvägabringa en försoning mellan syskonen
belagt sedan 1758
åvägabringaåvägabringande