publicerad: 2021
erfara
erfor erfarit, presens erfar
verb
[e`r-] 
el. [ä`r-]
el. [ä`r-]
1
genom egen upplevelse bli medveten om något sammanhang eller dylikt
hon fick erfara vad det ville säga att vara ogift mor på 30-talet; han fick erfara att maktspråk inte alltid hjälper
belagt sedan 1647;
av tyska erfahren med samma betydelse, urspr. 'genomvandra; utforska'
2
få kunskap om
enligt vad tidningen erfarit kommer försvarsministern att avgå
belagt sedan 1658
erfaraerfarande
