publicerad: 2021  
förtroende förtroendet förtroenden
för·tro·end·et
substantiv
förtro´ende
1 över­tygelse om att man kan lita på någon el. något
JFR förtröstan, tillit, 1tilltro
förtroendekris
(i) förtroende
förtroende (för någon/något/sats)
förtroende (för någon)
förtroende (för något)
förtroende (för sats)
många har förlorat förtroendet för de etablerade politikerna; sam­arbetet måste bygga på ömse­sidigt förtroende
○ sär­skilt över­tygelse om någons diskretion
han vände sig till henne i förtroende
○ äv. mer konkret förtroligt med­delande
han ger sällan några förtroenden
belagt sedan 1545; till förtro
2 knappast plur. an­seende för på­litlighet i viss krets el. i all­mänhet
förtroende (hos någon)
hon åt­njuter all­mänt förtroende
○ spec. i politiska samman­hang
förtroendefråga; förtroendeomröstning
presidenten fick förnyat förtroende av väljarna
belagt sedan 1774