publicerad: 2021  
förtycka förtyckte förtyckt, presens förtycker
verb
förtyck´a
● ålderdomligt misstycka
någon förtycker (sats)
belagt sedan början av 1400-talet (Svenska Medeltids Dikter och Rim); fornsvenska forthykkia 'miss­haga; inte tycka om'
förtyckaförtyckande
[B]arnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Viktor Rydberg, ur Tomten (i Dikter, 1882)