publicerad: 2021
heder
hedern
hedern
substantiv
he´der 
1
anseende som grundas på erkänt goda karaktärsegenskaper enl. vissa (ofta traditionella) normer
JFR
1ära 1
(på någons) heder
försvara sin heder; återupprätta någons heder; en man av heder; svära på heder och samvete; ta heder och ära av någon; på min heder – jag har inte tagit pengarna; affären fläckade hans heder
belagt sedan 1285 (stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska heþer 'heder; hedersbevisning', en speciellt nordisk bet.; besläktat med tyska heiter 'glad; klar'; jfr ursprung till
-het
2
erkännande av (bibehållet eller förbättrat) anseende ofta till följd av någon prestation
JFR
1ära 2
hedersbevisning; hedersdoktor
en heder (för någon)
svenskarna skötte sig med heder; heder åt en sådan kämpe!; det länder henne till heder att hon inte gav upp; det är en stor heder för mig att få tala inför denna församling; en prestation som de har all heder av
bära sina år med heder
se
år
göra heder åt något
visa uppskattning av någotsärsk. med avseende på maträtter, genom att äta mycket:
bordet dignade av mat och gästerna gjorde heder åt anrättningarna
heder och tack!
något ålderdomligthjärtligt tack!det var snällt att låna mig böckerna, heder och tack!
komma till heders
bli använd och uppskattadvid strömavbrottet kom den öppna spisen till heders
ta något till heders (igen)
(åter) börja använda och uppskatta någotsom krögare ville hon ta husmanskosten till heders igen
belagt sedan 1561
