publicerad: 2021  
falla in föll fallit, presens faller
fall·er in
verb
falla in´
1 tränga in
infallande
något faller in någonstans
morgonljuset föll in genom fönstret
○ spec. i fråga om militärt in­trängande vanligen fast sammansättn., se infalla
SE infall 2
några faller in någonstans
de tyska arméerna föll in i Belgien
belagt sedan början av 1500-talet (Skrå-Ordningar); fornsvenska falla in
2 an­sluta sig
JFR ansluta 2, ansluta 3
någon faller in (i något)
fler och fler föll in i leden
○ äv. något ut­vidgat
det är allt­för lätt att falla in i mot­ståndarnas spel­mönster
belagt sedan 1516 framställning från riksföreståndaren Sten Sture till rikets ständer (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)
3 äv. fast sammansättn., jfr infalla in­gripa i sam­tal
någon faller in sats
"Det går inte", föll revisorn in
○ äv. stämma in i sång
någon faller in i något
publiken föll in i refrängen
belagt sedan 1791
4 komma i tankarna hos någon
JFR infall 1
något faller någon in
han brukar göra vad som faller honom in; det skulle aldrig falla mig in att fråga henne
belagt sedan ca 1550
5 vanligen fast sammansättn., se infalla tids­mässigt vara förlagd till viss tid­punkt
infallande
något faller in tid
jul­dagen faller in på en sön­dag i år
belagt sedan 1638