publicerad: 2021  
instruera instruerade instruerat
verb
instrue´ra
an­visa lämpligt tillvägagångs­sätt (i viss verksamhet) för
någon instruerar någon (i/om något/att+verb/sats)
någon instruerar någon (i något)
någon instruerar någon (i sats)
någon instruerar någon (i att+verb)
någon instruerar någon (om något)
någon instruerar någon (om sats)
någon instruerar någon (om att+verb)
någon instruerar någon (att+verb/sats)
någon instruerar någon (sats)
någon instruerar någon (att+verb)
tränaren instruerade dem i löp­teknik; hon instruerade honom att inte vara allt­för personlig under anställnings­intervjun; in­för pjäsens slutscen instruerade regissören skåde­spelarna sär­skilt noga
någon gång äv. undervisa
belagt sedan 1549; av lat. instru´ere 'mura upp; ordna; ut­rusta; under­visa'; jfr ur­sprung till destruera, konstruera, struktur
instruerainstruerande, instruering, instruktion