publicerad: 2021  
korrespondens korrespondensen korrespondenser
kor·re·spond·ens·en
substantiv
[-den´s] el. [-daŋ´s]
1 (regel­bunden) brev­växling
SYN. brevväxling
affärskorrespondens
korrespondens (mellan några) (om någon/något/sats)
korrespondens (mellan några) (om någon)
korrespondens (mellan några) (om något)
korrespondens (mellan några) (om sats)
korrespondens (med någon) (om någon/något/sats)
korrespondens (med någon) (om någon)
korrespondens (med någon) (om något)
korrespondens (med någon) (om sats)
sköta sin korrespondens; studera per korrespondens; de förde en livlig korrespondens
○ äv. om breven
hennes korrespondens är ut­given i två tjocka volymer
belagt sedan 1626; av franska correspondance med samma betydelse; till korrespondera
2 överensstämmelse i vissa (intressanta) delar
korrespondens (mellan några) korrespondens (med något)
det måste finnas korrespondens mellan ideologin och det praktiska handlandet
belagt sedan ca 1635