SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kulmen bestämd form kulmen, utrum kulm·en substantiv kul´men ● höjdpunkt i en utveckling el. ett förlopp JFR klimax kulmen (av/på något) kulmen (av något) kulmen (på något) kulmen på föreställningen; trafiken nådde sin kulmen vid 17-tiden; verket blev kulmen på hans författarskap belagt sedan 1872; av lat. cul´men 'topp; hjässa; höjdpunkt' SO Alfabetisk lista kullvräkt (kull) kullvält (kull) kulmage subst. kulmage (mage) kulmantel (mantel) kulmen subst. kulmination subst. kulminera verb kulna verb kulpenna subst. kulram subst. Till alla ordböcker
