publicerad: 2021  
duk duken dukar
duk·en
substantiv
1 prydande och skyddande tyg­stycke, av­sett att läggas på bord el. byrå eller dylikt
bordsduk; linneduk
det är trevligt med en duk på bordet; hon spillde på den rena duken
○ äv. något ut­vidgat
vaxduk
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska duker; av lågtyska dok 'kläde, tyg'; jfr ur­sprung till dok
2 stycke tyg som spänns över en ram och an­vänds som under­lag för konstnärlig målning med special­preparerad yta med vanligen vit färg och viss struktur
målarduk
en nyss på­börjad duk stod på staffliet
○ äv. om färdig målning
JFR målning 3
han fick alla sina dukar sålda på ut­ställningen
○ äv. om upp­spänt tyg­stycke eller dylikt med vit yta som an­vänds för bild- och film­projektion
filmduk
○ äv. som symbol för filmkonsten i vissa ut­tryck
den vita dukens hjältar
belagt sedan 1551
3 vanligen i sammansättn. vävnad för viss an­vändning som fram­går av samman­hanget
flaggduk; segelduk; tältduk
ett segel bör sys av smala dukar
○ äv. om tyg­stycke för viss an­vändning
halsduk; näsduk
täck över med en duk under jäsningen
○ äv. bildligt om vissa tyg­föremål
segla för fulla dukar; de blå­gula dukarna fladdrade i vinden
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen