publicerad: 2021
obligatorisk
obligatoriskt obligatoriska
ob·lig·at·or·isk
adjektiv
●
som måste utföras eller ingå i visst skeende ofta enl. lag
MOTSATS
fakultativ
obligatorisk (för någon) (att+verb)
obligatorisk ventilationskontroll; bilbesiktningen blev obligatorisk på 1960-talet; obligatorisk närvaro på kursen
○
äv. försvagat om något förväntat eller dylikt
ibland ironiskt
den obligatoriska ryan under soffbordet; i debatten deltog naturligtvis den obligatoriske NN
belagt sedan 1878;
av senlat. obligato´rius med samma betydelse; jfr ursprung till
1obligat!!