publicerad: 2021  
kropp kroppen kroppar
kropp·en
substantiv
[kråp´]
1 (levande eller död) organism i gestalt av människa eller djur om bål, huvud och lemmar el. om viss del, särsk. bålen
bakkropp; framkropp; mellankropp; underkropp; överkropp
ha en tung kropp; hon darrade i hela kroppen; hon var stel i hela kroppen; han hade ont både i huvudet och kroppen
○ ibland med inne­börd av att mot­svarande person är död
kropparna kastades i en grop
○ spec. med ton­vikt på organismens yttre, dess ut­seende, byggnad eller dylikt gestalt, stoft­hydda
kroppshydda
boxarens väl­byggda kropp; tigerns smidiga kropp
○ spec. äv. med ton­vikt på organismen som materiell i mots. till själen
en sund själ i en sund kropp; vara frisk till kropp och själ
○ äv. oegentligt om organismen som säte för andliga egenskaper i vissa ut­tryck
ha oro i kroppen; ha heder i kroppen; en konstig kropp
○ äv. bildligt, spec. om liknande organismer el. huvud­delar (av ett före­mål)
astralkropp; dockkropp; fartygskropp; fiolkropp; flygplanskropp; huskropp; svampkropp
algens kropp; tornets kropp
○ spec. äv. om abstrakt före­teelse som tänks ha eget liv
samhällskropp
○ ibland äv. fyllighet och styrka hos vin
ett pris­värt röd­vin med mycket kropp
○ äv. i vissa förstärkande ut­tryck (äv. bildligt)
han var blöt in på bara kroppen; han har skrivit en satir där flera väl­kända politiker kläs av in på bara kroppen
Kristi kropp den kristna församlingen
med kropp och själ hel­hjärtathon ägnar sig åt skrivandet med kropp och själ
sälja sin kropp prostituera sighon var tvungen att sälja sin kropp för att barnen skulle få mat
ta kropp ta konkret gestalttiden tar kropp i hennes målningar
utan en tråd på kroppen se tråd
över min döda kropp! var­dagligtdet ska jag bekämpa så långt jag förmår!någon plast­gran blir det inte, nej, över min döda kropp!
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska kropper 'kropp; bål'; av om­diskuterat urspr.; trol. är grundbet. 'runt före­mål'
2 sär­skilt fysik ofta i sammansättn. materiellt före­mål eller ämne
himlakropp
en kropps materie­mängd eller massa; fasta kroppar som stenar
○ spec. äv. anatomi i sammansättn. ämne eller cell
antikropp; blodkropp; sädeskropp
○ spec. äv. teknik i sammansättn.
flytkropp; lyskropp
○ ibland äv. om ut­skjutande el. bärande del, bjälke eller dylikt
kroppås; förkroppning
stel kropp fysikkropp som inte deformeras av yttre krafter
belagt sedan 1734