SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 sekatör sekatören sekatörer sek·at·ör·en substantiv sekatö´r ● kraftig trädgårdssax med kort skaft som ryms i handen anv. för klippning av kvistar och dylikt han klippte upp julgranen med en sekatör belagt sedan 1874; av franska sécateur med samma betydelse; till lat. seca´re 'skära'; jfr ursprung till dissekera, sektion SO Alfabetisk lista sejour subst. sejsa verb sejsing subst. sejte subst. sekant subst. sekatör subst. sekel subst. sekelgammal adj. sekellång adj. sekelskifte subst. sekelskifte (sekel) Till alla ordböcker