publicerad: 2021  
skina sken skinit, presens skiner
verb
ski`na
ut­stråla ljus i (alla) olika riktningar
skina (igenom) skina (igenom något)
solen sken från en moln­fri himmel
sär­skilt med ton­vikt på renhet och glans (om före­mål som i sig själva inte ut­strålar ljus)
en skinande ny bil; golvet var skinande rent; skinande vita blusar
äv. bildligt, spec. ofta med partikelnigenom synas tydligt
svagheterna skiner igenom; han tyckte om henne men lät det aldrig skina igenom
spec. äv. i ut­tryck för glädje
skinande av hälsa; hela hennes an­sikte sken av glädje
spec. äv. i ett ut­tryck för att någon är fram­stående
hon är klassens klart skinande ljus
skina som en sol visa stor glädjehan sken som en sol när han läste antagnings­beskedet
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska skina; gemensamt germanskt ord, bildat till en indoeur. ord­rot med bet. 'lysa'; jfr ur­sprung till påskina, 1sken 1, skimra, skir
skinaskinande, 1sken