publicerad: 2021
trött
neutrum trött, bestämd form och plural trötta
adjektiv
1
som inte orkar utföra (mycket mer) arbete utan är i behov av vila om person el. djur, ibland med tanke på någon särsk. del av kroppen
trött (i något)
efter nattvaket var hon så trött att hon inte orkade stå på benen; han kände sig trött och gick och lade sig; han var trött i benen; de var trötta i huvudet efter dubbeltimmen i matte
○
äv. om handling m.m. som tyder på detta
en trött gest; hans trötta ögon
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen);
fornsvenska þrötter, till þröta 'plåga; matta ut'; besläktat med
tryta
2
som känner uttråkning och inte har någon lust att fortsätta med någon/något som han/hon haft för mycket av
levnadstrött; världstrött
hon var trött på honom och ville skiljas; de var trötta på den blommiga tapeten; hon var trött på att alltid behöva vänta; han var trött på livet
belagt sedan 1663
Är jag intill döden trött,
ganska trött,
mycket trött,
sjuk och trött och ledsen.
Lång var vägen som jag nött,
ingen liten vän jag mött.
Jag är trött,
ganska trött,
sjuk och trött och ledsen.
Harriet Löwenhjelm (trol. 1915, publicerad postumt i Dikter, 1927)
ganska trött,
mycket trött,
sjuk och trött och ledsen.
Lång var vägen som jag nött,
ingen liten vän jag mött.
Jag är trött,
ganska trött,
sjuk och trött och ledsen.
Harriet Löwenhjelm (trol. 1915, publicerad postumt i Dikter, 1927)
