publicerad: 2021
upplösa
upplöste upplöst, presens upplöser
verb
upp`lösa 
1
äv. lös förbindelse, se
lösa upp
få (grupp eller dylikt) att upphöra som sammanhållen helhet
någon upplöser något
mötet upplöstes; polisen upplöste demonstrationen
○
äv. mer formellt
deras äktenskap upplöstes efter sju år; presidenten upplöste parlamentet
belagt sedan 1558 (om äktenskapsband);
jfr fornsvenska uplösa 'lösa upp band (konkret)'
2
vanligen lös förbindelse, se
lösa upp, el. pass.
få att (till synes) helt försvinna eller förstöras genom att blandas i och kemiskt påverkas av viss vätska
JFR
upplösning 2
något upplöses (av något)
något upplöses (i något) (av någon)
guld upplöses av kungsvatten; papperet upplöstes i vattnet
○
ofta bildligt med avseende på känslor el. normer
respekten för livet håller på att upplösas
○
spec. om person
i perfekt particip
någon är upplöst
hon var helt upplöst i tårar
belagt sedan 1639
upplösaupplösande
Vore det inte trots allt enklare att regeringen upplöste folket och valde ett annat.
Bertolt Brechts kommentar efter upploppen och massakern i Östberlin 1953 (sedan den kommunistiska regeringen låtit förstå att den förlorat förtroendet för folket)
