publicerad: 2021  
anmärka anmärkte anmärkt, presens anmärker
verb
an`märka
1 fram­föra kritik
JFR erinra 3, klandra, kritisera 1
någon anmärker (något) mot/på någon/något/sats
någon anmärker (något) mot någon
någon anmärker (något) mot något
någon anmärker (något) mot sats
någon anmärker (något) på någon
någon anmärker (något) på något
någon anmärker (något) på sats
det fanns inget att an­märka mot pjäs­valet; recensenten an­märkte på slarv i över­sättningen
belagt sedan 1815; av tyska anmerken med samma betydelse; besläktat med märke, remarkabel
2 (i korthet) yttra något; ofta på ett torrt sätt men med viss poäng
JFR framhålla, påpeka, yttra
någon anmärker sats
"De skjuter dåligt", an­märkte generalen mitt under attentatet
belagt sedan 1716
anmärkaanmärkning