publicerad: 2021  
avskilja avskilde äv. skiljde, avskilt äv. avskiljt, presens avskiljer
verb
a`vskilja
● äv. lös förbindelse, se skilja lös­göra från sitt samman­hang särsk. med av­seende på någon del som in­går i någon helhet
JFR avsnöra, skilja 1
avskilja någon/något (från någon/något)
avskilja någon (från någon)
avskilja någon (från något)
avskilja något (från någon)
avskilja något (från något)
renings­verkens upp­gift är att bryta ner organiskt material och av­skilja närings­ämnen; mycket störande elever kan av­skiljas från klasserna
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska afskilia, ofta afskilias 'skiljas från denna värld, dö'
avskiljaavskiljande, avskiljning