publicerad: 2021  
avvänja avvande avvant, presens avvänjer
verb
a`vvänja
● äv. lös förbindelse, se vänja av vänja (späd­barn) vid att av­stå från bröst­mjölk
någon avvänjer någon (från något/att+verb)
någon avvänjer någon (från något)
någon avvänjer någon (från att+verb)
de flesta barn är av­vanda i ettårsåldern
○ äv. all­männare få att över­ge visst beteende, t.ex. rökning
avvänjningskur
det är mycket svårt att av­vänja miss­brukare
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska afvänia
avvänjaavvänjande, avvänjning