publicerad: 2021  
bedöva bedövade bedövat
verb
bedö´va
● trubba av eller släcka med­vetandet hos något levande väsen
JFR döva, lindra
någon/något bedövar någon/något (med något)
någon bedövar någon (med något)
någon bedövar något (med något)
något bedövar någon (med något)
något bedövar något (med något)
hon var bedövad av sorg; en nästan bedövande värme
○ spec. in­om medicin beröva känseln
lokalbedöva
bedöva tanden
○ äv. bildligt vanligen presens particip
det bedövande dånet från maskinerna; en bedövande skicklig artist (adverbial)
belagt sedan 1668; av lågtyska bedoven med samma betydelse; jfr ur­sprung till döv
bedövabedövande, bedövning