publicerad: 2021  
eftergift efter­giften efter­gifter
efter|­gift·en
substantiv
ef`tergift
1 ofta plur. (partiellt) över­givande av egna krav för att tillfreds­ställa någon annans vilja ibland med åt­följande åt­gärd el. handling
SE ge efter 1
eftergiftspolitik
en eftergift (för/åt/till någon/något)
en eftergift (för någon)
en eftergift (för något)
en eftergift (till någon)
en eftergift (till något)
en eftergift (åt någon)
en eftergift (åt något)
göra en efter­gift; landet tvingades till territoriella efter­gifter
belagt sedan 1738; till ett äldre verb eftergiva
2 efter­skänkande ofta i juridiska samman­hang
JFR lindring
åtalseftergift
eftergift (av något)
belagt sedan 1719
3 knappast plur. det att släppa efter på tygel
mer efter­gift med högerhanden
belagt sedan 1752