publicerad: 2021  
hemvist hem­visten äv. hem­vistet, plural hem­vister äv. hem­vist, bestämd plural hem­visterna äv. hem­visten
hem|­vist·et
substantiv
hem`vist
● plats där någon regel­bundet uppe­håller sig om bo­stad el. annan regel­bundet besökt plats
JFR domicil
en hemvist (för någon/något)
en hemvist (för någon)
en hemvist (för något)
han saknar stadig­varande hem­vist; kaféet blev en hem­vist för konstnärer och skåde­spelare
○ äv. bildligt
kansli­huset, maktens hem­vist
○ äv. om till­hörighet
hennes politiska hem­vist; en essäist med andlig hem­vist i post­modernismen
belagt sedan 1547; till 1hem!! och fornsvenska vist 'vistelse­ort'; jfr ur­sprung till vistas