publicerad: 2021  
1hem hemmet, plural hem, bestämd plural hemmen
hemm·et
substantiv
hem´
1 stadig­varande bo­stad för viss person, familj eller dylikt; ofta med tanke på den personliga karaktären hos in­redningen etc.
JFR 2bo 1
hemarbete; hemmiljö
in­reda hemmet; att sköta hemmet var nästan ett heltids­jobb; han ville skapa ett hem för dem båda; student­lägenheten kändes inte som ett riktigt hem för dem
○ ofta mindre konkret, med ton­vikt på gemenskapen mellan de sam­boende
barndomshem; föräldrahem
efter moderns död upp­löstes hemmet
○ äv. bildligt om hem­trakt, hem­land eller dylikt ofta något hög­tidligt
landet där hon föddes känns all­tid som hennes hem
hemmets lugna vrå se vrå
belagt sedan 1000-talet (runsten, Vallby, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform em, fornsvenska hem 'bostads­ort; hem; värld'; gemensamt germanskt ord av dunkelt urspr.
2 ofta i sammansättn. institution för vård eller service som även fungerar som (till­fällig eller stadig­varande) bo­stad
studenthem; vilohem; ålderdomshem
de besökte far­far på hemmet; ett hem för narkotika­missbrukare
○ i sammansättn. äv. utan (el. med mycket till­fälligt) boende
daghem; vandrarhem
belagt sedan 1850
2hem
adverb
hem´
● till hemmet el. hem­orten, hem­landet eller dylikt
SE 1hem 1 MOTSATS bort
hemförlova; hemsändning
gå hem och äta; han längtade hem; vi skickar hem varorna med bud; hon har kommit hem efter tre år i ut­landet
○ äv. till förråd eller normal förvaringsplats
ta hem ett parti varor (till affären); ta hem seglen; ta hem skotet
○ spec. i kort­spel, i ut­tryck för att man lyckats ta det an­tal spel man åtagit sig att ta
spela hem kontraktet; gå hem i 3 sang; kontraktet gick hem
○ äv. bildligt (ofta med an­knytning till kort­spel) i ut­tryck för lyckat resultat
ta hem spelet; skämtet gick hem
hut går hem se hut
kunna hälsa hem se hälsa
ro hem något se ro
sopa hem något se sopa
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); urspr. böjnings­form av 1hem 1