publicerad: 2021  
1ho
pronomen
● ålderdomligt i ett få­tal ut­tryck vem?
mor­mor kan­ske över­lever dem all­ihop, ho vet?
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland); runform hoaR; fornsvenska ho, ut­vecklat ur äldre hva; av oklar upp­komst; jfr ur­sprung till vem
2ho hon hoar
ho·ar
substantiv
● typ av (lång­smal) öppen vattenbehållare spec. för vattning el. utfodring av hus­djur
JFR balja 1
svinho
○ äv. vanligen i sammansättn. öppen vattenbehållare särsk. för tvättning
diskho; tvättho
belagt sedan ca 1450 (i sammansättn. svina-; (Heliga Birgittas uppenbarelser)) fornsvenska ho; spec. svenskt ord av ovisst urspr.
3ho
interjektion
● ofta upp­repat som ut­tryck för känslor, t.ex. lättnad efter av­slutat arbete
hoho
ho, nu var det över­stökat!
○ äv. som till­rop, t.ex. igen­kännings­rop i skogen hallå!
ho ho, här är jag!
○ äv. åter­givande (grovt) skratt
"Ho ho ho!" skrattade han
○ äv. åter­givande gökens läte el. vindens vinande
"ho, ho", lät det
belagt sedan 1674; ljud­härmande