publicerad: 2021  
1intern internt interna
in·tern
adjektiv
[-tä´rn]
● som sker helt in­om en enhet
MOTSATS extern JFR inre 2
interntelefon; internutredning
interna mot­sättningar i ledningen; den interna kommunikationen i före­taget
○ spec. i politiska samman­hang inrikes vanligen för att betona att in­blandning inte bör ske
diskussionen var livlig ifall krigen i Tjetjenien under 1990-talet och 2000-talets första decennium var en intern rysk an­gelägenhet eller inte
○ spec. äv. invärtes
internist
intern medicin
belagt sedan 1863; av lat. inter´nus 'in­värtes; inre'; jfr ur­sprung till extern
2intern internen interner
in·tern·en
substantiv
[-tä´rn]
● ej som fack­mässig beteckning person som är tvångs­intagen på an­stalt vanligen fängelse
belagt sedan 1897; kort­form av internerad, se ur­sprung till internera