SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 klänge klänget klängen kläng·et substantiv kläng`e ● smal, spiralformad växtdel som tjänstgör som griporgan och som växter med svaga skott håller sig upprätta med bladnervsklänge; grenklänge; klängbärande; klängväxt belagt sedan 1755 SO Alfabetisk lista klämtare subst. klänga verb klänga sig verb klängbärande (klänge) klängböna (klänga) klänge subst. klängig adj. klängranka subst. klängväxt subst. klängväxt (klänga) klängväxt (klänge) Till alla ordböcker
