publicerad: 2021  
komma överens kom kommit, presens kommer
komm·er över|­ens
verb
komma överen´s
1 äv. fast sammansättn., se överenskomma bestämma i sam­råd
överenskommande; överenskommelse
någon kommer överens med någon (om något/att+verb/sats)
någon kommer överens med någon (om något)
någon kommer överens med någon (om sats)
någon kommer överens med någon (om att+verb)
någon kommer överens med någon (att+verb/sats)
någon kommer överens med någon (sats)
någon kommer överens med någon (att+verb)
några kommer överens (om något/att+verb/sats)
några kommer överens (om något)
några kommer överens (om sats)
några kommer överens (om att+verb)
några kommer överens (att+verb/sats)
några kommer överens (sats)
några kommer överens (att+verb)
de kom över­ens om att träffas dagen där­på
belagt sedan 1526
2 leva i enighet och sämja
någon kommer överens med någon några kommer överens
bröderna kommer inte över­ens; han kom bra över­ens med arbets­kamraterna
belagt åtm. sedan 1526