publicerad: 2021  
kompromiss kompromissen kompromisser
kom·pro·miss·en
substantiv
kompromiss´
1 överens­kommelse som kommer till stånd genom ömse­sidiga efter­gifter
JFR jämkning, medelväg
kompromisslösning
en kompromiss (mellan några) en kompromiss (med någon)
en politisk kompromiss; en rimlig kompromiss; en ur­vattnad kompromiss; facket och arbets­givarna nådde fram till en kompromiss
belagt sedan 1839; ur medeltidslat. compromiss´um 'ömse­sidigt löfte', till lat. compromitt´ere, se ur­sprung till kompromettera
2 överens­kommelse mellan två stater som inne­bär att tvister dem emellan ska av­göras genom skilje­dom
en kompromiss (mellan några) en kompromiss (med någon)
belagt sedan 1622