publicerad: 2021  
krämta krämtade krämtat
verb
kräm`ta
dialektalt harkla sig
någon krämtar
han krämtade och klarade strupen
belagt sedan 1712; av ovisst urspr.; ev. till krama i bet. 'trycka ut luft genom strup­huvudet'; jfr sv. dial. krama 'hosta'
krämtakrämtande, krämtning