publicerad: 2021
lägga
lade äv. vardagligt la, lagt, presens lägger
verb
1
placera med den största ytan mot något underlag; med avseende på person el. föremål
någon lägger någon/något (någonstans)
någon lägger någon (någonstans)
någon lägger något (någonstans)
de lade blommorna på graven; hon lade boken framför honom; han lade handen på hennes axel; han lyckades lägga motståndaren på rygg
○
spec.
få att gå till sängs
lägga barnen
lägga (någon) något till last
se
last
lägga något för sina fötter
se
fot
lägga något på hyllan
se
hylla
lägga något på hög
se
hög
lägga något på is
se
is
2
placera i ett läge eller på en plats som framgår av sammanhanget; likgiltigt om vågrätt el. lodrätt
någon lägger något sätt
någon lägger något någonstans/tid
någon lägger något någonstans
någon lägger något tid
någon lägger något på någon/något
någon lägger något på någon
någon lägger något på något
lägga armarna i kors; finalen lades i Stockholm; han lade sedlarna i plånboken; hon lade brevet på lådan; han lade ifrån sig glasögonen; hon gick till frisören för att lägga håret
○
äv. i fråga om placering i tiden
han lade lektionen senare på dagen
○
äv. bildligt, ofta för att uttrycka att något förknippas med något annat
lägga pengar på struntsaker; han lade ansvaret på sina överordnade; hon lade skulden på föräldrarna; vad lägger du (in) i det ordet?; efter alla missförstånd var det nödvändigt att lägga ett och annat till rätta; lägg till detta, att ...
inte lägga fingrarna emellan
se
finger
lägga band på någon/något
se
band
lägga embargo på något
se
embargo
lägga i dagen
se
dag
lägga manken till
se
manke
lägga märke till någon/något
se
märke
lägga något bakom sig
betrakta något som avslutatnu lägger vi alla tråkigheter bakom oss och går vidare
lägga något på minnet
se
minne
lägga något till handlingarna
se
handling
lägga rabarber på något
se
rabarber
lägga sina krokar för någon
se
krok
lägga vantarna på något
se
vante
lägga vikt vid något
se
vikt
belagt sedan 1000-talet
runsten, t.ex. Nävelsjö, Småland
3
ofta pass.
försätta (något) i viss situation som anges av sammanhanget
något läggs sätt/någonstans (av någon)
något läggs någonstans (av någon)
något läggs sätt (av någon)
han lade åkern för fäfot; staden lades i ruiner; hären lades i vinterkvarter; området lades under kronan
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
4
iordningställa viss helhet, ofta genom att foga samman delar
någon lägger något
lägga pussel; lägga patiens; lägga golv; lägga tak; lägga grunden till ett hus
○
äv. bildligt
det var då han lade grunden till sin förmögenhet
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
läggaläggande, läggning